Sjöfågelstammen mot en ny uppgång genom samarbete – Erävedet-seminariet blev en framgång

Sjöfågelstammarna i Finland befinner sig i en nästan genomgående, långvarig nedgång. Enligt dagsfärsk statistik från Naturresursinstitutet ser trenden ut att fortsätta.

När det gäller bläsand vet man till exempel att även om hela populationen är stabil, är stammen i Finland i ständig nedgång. Frågan uppstår alltså varför andstammarna inte klarar sig i Finland. Vad skulle man kunna göra åt saken? Vilka förändringar krävs av sjöfågeljakten för att den ska vara hållbar?

Utifrån denna utgångspunkt arrangerades det första Erävedet-seminariet den 17 augusti 2026, som samlade ett mångsidigt urval av aktörer inom branschen till Tammerfors för att fundera på nästa steg. Talarna och debattörerna var i praktiken de allra främsta experterna på området, och i publiken fanns allt från tjänstemän och forskare till jägare och fågelskådare.

Jägareförbundets viltexpert Leena Kangas, som var med och arrangerade evenemanget, var överväldigad av det första seminariets goda mottagande.

– Det var verkligen en helt otrolig dag. Fantastiska anföranden, fantastiska experter... på något sätt känner jag mig nästan lite mållös, konstaterade Kangas direkt efteråt.

Sjöfågeljakten måste tänkas om

Att livsmiljöernas förändring försämrar ändernas framgång lyftes fram i flera anföranden. Igenväxning, övergödning och att vattnen blir mörkare har troligen en negativ effekt på andstammarna. Dessutom påverkar rovdjurspredationen, särskilt andelen mårdhund och mink, dödligheten. För de jaktbara arterna är även jakten en del av den totala dödligheten, men å andra sidan minskar också stammarna av fridlysta arter, såsom skäggdopping, gråhakedopping och svarthakedopping.

Jaktchefen i Norra Savolax, Matti Kervinen, sade i sitt anförande att även om jakten inte är huvudorsaken till de sjunkande andstammarna, måste även jaktuttaget granskas noggrantare än tidigare. Enligt statistiken jagar allt färre sjöfågel, och antalet jägare som får byte minskar, men den totala bytesmängden för till exempel gräsand har endast sjunkit marginellt. I praktiken har alltså de jägare som får byte ökat sina bytesmängder.

Kervinen betonade därför återhållsamma jakter. Jägarkåren borde enligt honom tänka på andjakten ur ett nytt perspektiv. Det skulle också behövas en utbildning av jägare för en ännu mer ansvarsfull och hållbar jakt.

Även jakttiden och rovdjuren påverkar

Ett sätt att skona den inhemska stammen är att flytta tyngdpunkten för jaktuttaget till senare på hösten. Projektforskare Antti Piironen, som talade om insamlingen av vingprover från bläsand, berättade att jaktuttaget på den inhemska stammen är mycket starkt koncentrerat till början av säsongen. Allt eftersom september fortskrider och särskilt i slutet av säsongen består bytet nästan uteslutande av bläsänder som anlänt från öster.

Jyri Mononen från Finlands viltcentral betonade i sin tur vikten av att avlägsna rovdjur. I de försök med konstgjorda bon som gjorts vid våtmarker förstördes i praktiken alla bon innan fångsten av rovdjur inleddes. Oftast var det mårdhundar som var i farten, och efter en effektiv borttagning av dem minskade förstörelsen av de konstgjorda bona på vissa håll till nästan obefintliga nivåer. Som slutsats konstaterade han att även minkarna måste bort från våtmarkerna, annars försvinner ungproduktionen in i gapet på ett annat invasivt rovdjur.

Danmark balanserar sin egen jakt

Sjöfåglar är flyttfåglar, så enskilda lokala åtgärder är inte tillräckliga för att förbättra stammarna. Ordföranden för Danmarks jägareförbund, Claus Lind Christensen, var mycket nöjd med att seminariet granskade till exempel bläsanden ur hela flyttningsruttens perspektiv.

– Om man vill påverka förhållandena för flyttande fåglar, måste det göras längs hela flyttningsrutten. Det räcker inte med att åtgärder vidtas i Finland, Danmark eller Holland, konstaterade Christensen.

I Danmark är sjöfågeljakten starkt baserad på sträckande änder; till exempel förekommer bläsanden knappast där som häckande art. I sitt anförande kallade han faktiskt Finland för Europas andfabrik.

– Det är viktigt att vi agerar tillsammans i den här frågan. Vi diskuterar just nu i Danmark hur vi ska balansera vår egen jakt. Vi har ett gemensamt intresse av att bevara sjöfågeljakten som en allmän jaktform.

Det danska perspektivet sammanfattar i praktiken dagens behållning mycket koncist: enskilda åtgärder räcker inte för att förbättra sjöfågelstammarna, utan det krävs ett mångsidigt och brett samarbete.

Utmärkelser för arbetet för sjöfåglarna

I samband med seminariet delades två utmärkelser ut för arbetet för sjöfåglarna.

Veli-Matti Väänänen, som talade om hållbarheten i sjöfågeljakten under seminariet, belönades med Jägareförbundets jubileumskniv för sitt livslånga arbete med forskning och undervisning kring sjöfågelfrågor. Danmarks jägareförbunds ordförande Claus Lind Christensen belönades i sin tur med Jägareförbundets relief för sjöfågelarbetet i Europa.

Båda de prisbelönta var mycket nöjda med resultaten av seminariet.

– Här hade man behandlat de här frågorna så brett, allt från samhälleliga frågor till renodlad ekologi, det gav verkligen mycket. Jag hade önskat att stora skaror av studerande hade varit med och lyssnat, konstaterade Veli-Matti Väänänen.

Arrangörerna Leena Kangas och Jägareförbundets fågelvattenexpert Veli-Matti Pekkarinen lämnades att fundera på nästa steg. Förutom att det fina evenemanget förmodligen får en fortsättning i framtiden, behövs det också samarbete samt en mångsidig förankring av kunskap och utbildning.

– Det behövs en ökning av kunskaper och färdigheter, och en spridning av undersökt och publicerad information till fältet och användarkåren. Vi strävar efter att skapa en sådan miljö för sjöfågeljakt att fler skulle ha en jämlik möjlighet att delta i den, funderar Pekkarinen.