Antalet vargflockar ökar – stamvårdande jakt måste möjliggöras

Enligt den uppskattning av vargstammen som Naturresursinstitutet (Luke) publicerade 18.6.2024 har andelen vargflockar som helt och hållet bor på den finländska sidan av gränsen ökat med ungefär elva procent. Enligt den mest sannolika uppskattningen finns det 59–64 vargrevir, varav 44 tillhör flockar med valpkullar och 17 flockar som utgörs av ett vargpar.

– Enligt Jägarförbundet möjliggör storleken på den stam som rapporterats att stamvårdande jakt kan inledas på samma sätt som i Sverige, även om det finns frågor kring uppskattningen av stammen, säger Jägarförbundets verksamhetsledare Jaakko Silpola.

Enligt Luke fanns det 277–321 vargar i Finland i mars 2024. Av alla årstider är vargstammen som minst när den uppskattas på vårvintern, innan valparna föds på våren. Jägarförbundet påminner om att vi bättre borde beakta vargstammens variation under året i kommunikationen om vargstammens storlek. Enligt den prognosmodell som Luke presenterar för att uppskatta stammen i slutet av maj 2024, när ungarna har fötts, är mängden med 90 procents sannolikhet 395–560 individer.

I Sverige är en gynnsam skyddsnivå för vargen 300 vargindivider. I det här gränsvärdet är de valpar som fötts under våren medräknade. Den mängd vargar som överskrider gränsvärdet är jaktbar. Med regelbunden jakt kunde vi även i Finland upprätthålla vargarnas folkskygghet, för att på så sätt minska de många observationerna på gårdar och attackerna på jakthundar. Den expertgrupp som jord- och skogsbruksministeriet har tillsatt arbetar för närvarande bland annat för att möjliggöra stamvårdande jakt på stora rovdjur.

Stammens utveckling otillförlitlig under de senaste åren

Jägarförbundet förundrar sig över att vargstammen enligt uppskattningen av stammen varit näst intill oförändrad under de senaste tre åren. Mellan åren 2020 och 2021 ökade vargstammen med en tredjedel, alltså från 230 till 300 vargar, men därefter har ingen ökning skett. Enligt undersökningar kan vargstammen utan jakt och under goda förhållandet öka med till och med 30 procent. Även observationerna i vardagen under senare år vittnar om att vargstammen har tilltagit. Vargar iakttas på nya områden samtidigt som observationer av vargar som rör sig på gårdar är vardagsmat inom områden med etablerade revir.

Under vintern 2020–2021 ökade jägarna sin aktivitet när det gäller observationer och insamling av DNA-prov. Jämfört med föregående vinter samlades det in nästan 80 procent fler prov som identifierats som varg. Den aktiva verksamheten för att samla in prov och observationer av varg ledde till att mängden varg i Lukes prognos om stammens storlek år 2021 ökade med nästan en tredjedel. Därefter har läget varit oförändrat.

– Lokala observationer speglar en välbekant misstro mot uppskattningen av stammen. Till exempel i Saloregionen har det under våren observerats tre flockar med valpkullar och en flock som består av ett vargpar. I stället för fyra revir har ett revir registrerats för området i uppskattningen. Ett annat exempel finns i Tohmajärvi-området i Norra Karelen, där det enligt uppskattning av stammen registrerats två gränsflockar. Enligt lokala observationer finns det utöver de här två flockarna två andra flockar som befinner sig helt på finländska sidan av gränsen, men som inte finns med i uppskattningen av stammen, konstaterar Silpola.

Osäkerheten i uppskattningen av stammen var på tal även i slutet av maj, när Luke publicerade uppskattningen av lodjursstammen. Den visade att stammen var oförändrad, även om lodjur inte jagats. Vid uppskattningen av lodjur konstaterades att aktiviteten när det gäller observationer har minskat och att uppskattningen därför är bristfällig.

Incitament för insamling av observationsmaterial

Täckningen för DNA-provtagningen för varg måste förbättras. Genom att målinriktat öka insamlingen av DNA-prov kan vi säkerställa huruvida reviret tillhör en flock med valpkull eller ett vargpar. Trots de ofrånkomliga allmänna nedskärningarna i statsbudgeten anser Jägarförbundet att det är viktigt att resurserna för forskning om stora rovdjur hålls tillräckligt stora, för att kvaliteten och tillförlitligheten på den uppskattning som görs av stammarna ska uppnå en trovärdig nivå. Insamling av DNA spelar en viktig roll även för att fastställa om det handlar om hundhybrider. DNA-analyser visar att hundhybrider under tidsperioden 2023–2024 fanns ända ut vid Finlands västkust, vilket är ett allvarligt vittnesbörd om den här skadliga invasiva artens betydande utbredningsförmåga.

En avsevärd del av DNA-proven har samlats in av frivilliga personer. Jägarförbunden har föreslagit att en kostnadsersättning på 75–100 euro för prov ska betalas till DNA-insamlare för att täcka kostnaderna för insamlingen, bland annat de påtagliga bränslekostnaderna. I glesbygden är skogsvägarna under vintertid oplogade och insamlingsområden är svåra att nå, vilket delvis framgår av den minskade mängden vargobservationer efter årsskiftet 2024. DNA-insamlare  kan köra till och med tusentals kilometer per säsong. Att öka motivationen för att samla in prov med en incitamentsersättning skulle sannolikt leda till fler vargpar och flockar med valpar i uppskattningen av stammen.